Myter och fakta om obesitas

Myten: "Fetma handlar bara om kalorier"

Det kan låta enkelt: ät mindre, rör dig mer, så löser sig allt. Men obesitas är mycket mer komplext än så. Kroppen styrs av hjärnan, hormoner och genetik, och dessa faktorer påverkar hur vi reglerar hunger, mättnad och energiförbrukning.

Vid minskat kaloriintag reagerar kroppen ofta med att på olika sätt minska energiförbrukningen och öka hungern. Det beror på att kroppen strävar efter att hålla kvar sin tidigare viktnivå och kompenserar biologiskt för att motverka viktnedgång.

• När kroppen blivit mindre kräver den också mindre energi varför energiintaget behöver minskas ytterligare.
• Kroppen sparar energi genom att minska spontana rörelser, NEAT (Non-Exercise Activity Thermogenesis)- rörelser som att gestikulera, gå runt och vicka på fötterna. Ett minskat energiintag medför ofta trötthet, vilket i sin tur kan leda till minskad fysisk aktivitet omedvetet.
• Kroppen kan även minska energiförbrukningen genom minskad värmeproduktion.
• Hungern ökar ofta mycket och omedvetet och bidrar till att portioner ökar gradvis och suget efter mer energität mat blir starkare.

"Obesitas är inte en riktig kronisk sjukdom"

Obesitas är i dag internationellt erkänd som en kronisk och komplex sjukdom. Det innebär att tillståndet inte enbart handlar om vikten, utan om hälsan. Komplexiteten innebär att det är en sjukdom som påverkas av en kombination av genetik, hormoner, livsstil och miljö. Sjukdomen kan inte förklaras enbart av livsstilsval. 

Att definiera obesitas som en sjukdom handlar därför inte om att ”medikalisera” vikt, utan om att förstå att tillståndet påverkar flera organsystem och kan leda till betydande medicinska konsekvenser. Att ha sjuklig övervikt eller obesitas ökar risken för en rad följdsjukdomar, bland annat typ 2-diabetes, hjärt–kärlsjukdom, sömnapné, icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD), artros, hormonrubbningar, nedsatt fertilitet och vissa cancerformer. Tillståndet kan även påverka psykiskt välbefinnande och livskvalitet.

Betraktandes sjuklig övervikt och obesitas som kronisk sjukdom krävs rätt typ av stöd: strukturerad uppföljning, individualiserad behandling och långsiktiga insatser baserade på evidens. Det betyder också att fokus skiftar från skuld och förenklade råd till ett medicinskt perspektiv där patienter får samma respekt och vård som vid andra kroniska tillstånd.

På samma sätt som man inte skulle be en person med astma att ”andas bättre” eller någon med högt blodtryck att ”tänka positivt”, bör obesitas bemötas med professionell vård och samma seriositet som andra kroniska sjukdomar.

"Det behövs en stor viktnedgång för att ge effekt på hälsan"

Det är lätt att tro att bara stora viktförändringar spelar roll, men forskningen visar något helt annat. Även små förändringar – redan vid 5-10 procents minskning av kroppsvikten – kan tydliga hälsoeffekter ses såsom bättre blodsocker, förbättrade triglyceridvärden och lägre blodtryck.

Ytterligare minskning kan ge ytterligare hälsoeffekter såsom förbättrat blodsocker, blodtryck och blodfetter, minskad fettinlagring i levern och sänka risken för typ 2-diabetes. Många upplever dessutom bättre sömn, mer ork och mindre belastning på lederna.

Det viktiga är inte att nå en "perfekt" vikt, utan att kroppen får förutsättningar att må bättre, och det kan börja långt innan vågen visar stora viktförändringar.

"Om du bara utför fysisk aktivitet så får du inte obesitas"

Det är lätt att föreställa sig att fysisk aktivitet ensamt kan förebygga eller behandla obesitas, men så enkel är inte kroppens biologi.

Fysisk aktivitet är en av de mest betydelsefulla insatserna för den allmänna hälsan. Den stärker hjärt–kärlsystemet, bibehåller eller ökar muskelmassan och har en tydligt positiv effekt på psykiskt välbefinnande. När det gäller kroppsvikt spelar dock träning en mindre roll än vad många ofta antar.

Forskning visar att motion i sig sällan leder till en uttalad viktnedgång. Detta beror bland annat på kroppens förmåga till biologisk kompensation: vid ökad träningsmängd kan energiförbrukningen i vila minska, aptiten öka eller att den spontana vardagsrörelsen minskar som en kompensation för ökad ansträngning. Dessa mekanismer begränsar den totala energiförbrukningen och gör att effekten på kroppsvikten blir mindre än väntat.

Det innebär inte att träning saknar värde i behandlingen av obesitas. Snarare belyser det varför många inte går ner i vikt trots regelbunden fysisk aktivitet, och varför motion bör ses som en del av en bredare behandlingsstrategi.

Däremot har träning en skyddande effekt mot viktökning. Personer som är fysiskt aktiva har lättare att hålla en stabil vikt över tid. 

Det viktiga att komma ihåg är att träning har enorma hälsofördelar oavsett vikt. Regelbunden rörelse minskar risken för hjärt–kärlsjukdom, typ 2-diabetes, psykisk ohälsa och funktionsnedsättning – även hos personer som lever med obesitas. Träning ska därför betraktas som en central och långsiktig investering i hälsa – oavsett viktnivå.

"Övervikt och obesitas handlar bara om brist på viljestyrka"

Föreställningen att obesitas skulle bero på bristande viljestyrka är en djupt rotad myt – och den är inte förenlig med modern medicinsk kunskap.  Forskningen visar att obesitas är en kronisk, biologiskt reglerad sjukdom där hjärnan, hormonsystemet och genetiska faktorer spelar roll. Det handlar alltså inte om att ”bara bestämma sig”, utan om komplexa fysiologiska processer som i hög grad påverkar kroppsvikten.

Genetiska faktorer kan ha betydelse för hur kroppens system för aptit, energiomsättning och fettinlagring fungerar. Hos vissa individer är dessa kontrollmekanismer förändrade, vilket gör att kroppen tenderar att ”försvara” en högre vikt. Utöver genetiken påverkar även en rad andra faktorer risken för viktuppgång: stress, sömnbrist, vissa läkemedel, hormonella förändringar och den omgivande miljön. Även förhållanden under graviditet och tidig barndom kan påverka den långsiktiga risken för obesitas, bland annat genom hormonella förändringar eller tidiga kost- och livsstilsvanor.

Detta innebär inte att livsstil saknar betydelse, men det förklarar varför viljestyrka ensam inte kan övervinna biologiska mekanismer. Att betrakta obesitas som ett individuellt ”val” är därför både missvisande och skadligt. Ett sådant synsätt riskerar att öka skuld och stigma, vilket kan försvåra både behandling och välbefinnande. Obesitas behöver – precis som andra kroniska sjukdomar – bemötas med förståelse, evidensbaserad vård och långsiktigt stöd.

"Medicinsk behandling är fusk"

Den här myten grundas ofta i en missuppfattning om vad läkemedel mot obesitas faktiskt gör. I verkligheten handlar dessa behandlingar inte om att “ersätta livsstilsförändring”, utan om att skapa förutsättningar för mer medvetna matval som kan leda till lägre energiintag och därigenom viktminskning. Nya läkemedel påverkar signalerna mellan tarmen och hjärnan, så att hunger och mättnad fungerar mer som hos personer utan obesitas.

Det är inte en genväg. Det är inte fusk. Det är vetenskap. I flera stora kliniska studier har man sett att dessa läkemedel kan ge en hållbar viktminskning på 15–20 procent av kroppsvikten, och förbättra flera hälsofaktorer såsom blodtryck, blodsocker och kolesterolvärden med flera. Många beskriver också en helt ny frihet i vardagen, med mindre matfokus, bättre sömn och ökad energi.

Medicinsk behandling fungerar bäst som en del av ett helhetsprogram med stöd för levnadsvanor, motion och psykisk hälsa. Det handlar om att leda patienter till rätt stöd och behandling och om att ge kroppen den hjälp den behöver för att fungera som den ska.

Om obesitas – ökad risk för andra sjukdomar

Övervikt och obesitas är ett stort folkhälsoproblem globalt. Enligt WHO lever allt fler med övervikt eller obesitas, vilket ökar risken för sjukdomar som typ 2-diabetes, högt blodtryck och hjärt-kärlsjukdomar. Att förstå orsaker, mätning och behandling är därför viktigt.

Definition och mätning

Obesitas definieras med body mass index (BMI). Ett BMI på 30 eller högre klassificeras som obesitas, och 25–29,9 som övervikt. BMI ger dock inte hela bilden, eftersom måttet inte skiljer på muskler och fett. Det tar inte heller hänsyn till var fettet sitter på kroppen, vilket kan vara av stor vikt för hälsorisker.

Även andra mått, som midjemått och kroppssammansättning, kan vara bra att undersöka för att få en bättre bedömning och mer heltäckande bild av hälsan.

Medicinsk behandling mot obesitas

Medicinsk behandling kan vara ett väldigt effektivt komplement till livsstilsförändringar för personer som lever med obesitas. Moderna läkemedel för medicinsk viktnedgång hjälper kroppen att reglera hunger och mättnad genom att förstärka de naturliga hormonsignaler som styr aptiten. De gör att du blir mätt snabbare, känner mindre sug och får en mer stabil blodsockernivå, vilket tillsammans gör det lättare att minska energiintaget på ett hållbart sätt.

Dessa läkemedel ska alltid kombineras med stöd för förändrade levnadsvanor och följas upp av hälso- och sjukvården för bästa resultat. I Europa finns flera godkända läkemedel som kan förskrivas vid behov, särskilt för personer med ett BMI på 30 eller högre eller BMI ≥ 27 (övervikt) vid förekomst av minst en viktrelaterad komorbiditet (t.ex. högt blodtryck, förhöjda blodfetter, obstruktiv sömnapné, kardiovaskulär sjukdom, prediabetes eller diabetes mellitus typ 2).

Stöd och samtal

Stöd från läkare, dietist, psykolog eller grupper kan underlätta förändringar för personer med övervikt eller obesitas. Att dela erfarenheter och få hjälp med motivation är viktigt för varaktiga förändringar.

Förebyggande livsstil

Att förebygga obesitas och övervikt handlar om balanserad kost, fysisk aktivitet och medvetenhet om faktorer som genetik och livssituation. Tidigt stöd och gradvisa förändringa

‍