Digital Obesitasvård når patienter med olika socioekonomisk bakgrund
I en kohort med över 40 000 personer med obesitas nådde digital obesitasvård patienter från hela det socioekonomiska spektrumet, inklusive låg- och medelinkomstgrupper. Kostnaden för behandlingen var dock den vanligaste orsaken till behandlingsavbrott, vilket tyder på att ekonomiska hinder i hög grad begränsar långsiktig tillgång till och kontinuitet i vården.
.webp)

Yrkesfördelning i en digital vårdpopulation (PO4.209)
Anna Sommerfeld1, Kristofer Ringner1, Elin Skoglund1, Oliver Willacy1, Felix Wittström1, David Buchebner1, Martin Carlsson1,2
1. Yazen Health AB, Malmö, Sverige
2. Institutionen för Medicin och Optometri, eHälsoinstitutet, Linnéuniversitetet, Kalmar, Sverige
INLEDNING
Obesitas drabbar i oproportionerligt hög grad personer med lägre socioekonomisk bakgrund. I Sverige uppskattas förekomsten av obesitas vara 70–80 % högre bland vuxna med låga inkomster jämfört med vuxna med höga inkomster. Tillgången till effektiv obesitasbehandling är fortsatt ojämnt fördelad mellan olika socioekonomiska grupper, och nya farmakologiska behandlingar är kostsamma och saknar subventionering, vilket innebär att patienterna själva måste stå för hela kostnaden. Detta riskerar att ytterligare förstärka redan existerande skillnader i långsiktiga behandlingsresultat. Även om digitala vårdmodeller kan förbättra tillgången till vård och främja kontinuitet i behandlingen, är de socioekonomiska och yrkesmässiga profilerna hos patienter som behandlas inom digital obesitasvård fortfarande otillräckligt kartlagda.
METODER
Studiepopulationen omfattade 40 254 vuxna med obesitas (medel-BMI vid behandlingsstart 33,4 kg/m², medelålder 49 år, 70 % kvinnor) som fick vård via Yazen Health, en privat svensk vårdgivare med tillstånd att bedriva hälso- och sjukvård och som erbjuder en multidisciplinär digital vårdmodell för personer med obesitas.
Yrkesdata användes som en indikator på socioekonomisk status och klassificerades enligt Standard för svensk yrkesklassificering (SSYK 2012) och huvudgrupperna i ISCO-08. Patienterna kategoriserades i låg-, medel- eller höginkomstgrupper, eftersom individuella inkomstuppgifter inte var tillgängliga. De formella SSYK-baserade klassificeringarna behölls för inkomstgruppering och hälsoekonomiska analyser.
Självrapporterade orsaker till behandlingsavbrott analyserades deskriptivt. Chefer inom hälso- och sjukvården klassificerades som hälso- och sjukvårdspersonal för att återspegla deras vårdutbildning och ämnesspecifika kompetens, medan chefer inom övriga yrkesgrupper klassificerades utifrån sin chefsfunktion.

RESULTAT
Baserat på den yrkesrelaterade socioekonomiska klassificeringen kategoriserades 35% av patienterna som låginkomsttagare, 38% som medelinkomsttagare och 27% som höginkomsttagare. Motsvarande andelar i den svenska befolkningen är cirka 12%, 80% respektive 8%, enligt inkomstbaserad ekonomisk standard från Statistiska centralbyrån (SCB).
Hälso- och sjukvårdspersonal utgjorde den största yrkesgruppen (21,8%), där sjuksköterskor och undersköterskor svarade för 72,5% av denna grupp (15,9% av hela studiepopulationen). Dessa yrken återfinns huvudsakligen i låg- och medelinkomstgrupperna.
Cirka 25% av patienterna avbröt behandlingen, och 12,4% återupptog därefter behandlingen. Ekonomiska skäl var den vanligast rapporterade orsaken till behandlingsavbrott (40,9%). Återupptagande av behandling var vanligast bland höginkomsttagare (61,6%), medan behandlingsavbrott oftare blev permanenta bland patienter i låg- och medelinkomstgrupperna, där endast 8,2% respektive 30,7% återupptog behandlingen.





SLUTSATS
Digitala vårdmodeller för obesitas kan nå socioekonomiskt heterogena patientgrupper, inklusive grupper som historiskt haft sämre tillgång till vård, även i vårdsystem där behandlingen helt finansieras av patienterna själva. Samtidigt framträder kostnaden för behandlingen som en avgörande faktor för långsiktig tillgång till obesitasvård, där ekonomiska hinder i oproportionerligt hög grad begränsar behandlingskontinuiteten bland patienter med lägre inkomster.
Digital vård kan nå patienter från hela det socioekonomiska spektrumet.
Ekonomisk tillgänglighet är en avgörande faktor för långsiktig tillgång till behandling.
Resultaten stödjer behovet av:
- Subventionering av obesitasbehandling
- Riktat ekonomiskt stöd
- Jämlikhetsfrämjande hälsopolitiska åtgärder inom obesitasområdet
Referenser:
Detta abstract presenterades som en poster vid European Congress on Obesity (ECO 2026) i Istanbul. Kontakt: anna.sommerfeld@yazen.com

August 2, 2026
August 3, 2026
Börja din viktminskningsresa med Yazen idag
Allt du behöver göra är att skapa ett konto och svara på några frågor om din hälsa
Fler artiklar
Undersöker effektiviteten hos en ny digital vårdmodell för viktminskning för personer som lever med fetma
This real-world evaluation of more than 2,600 patients in Sweden showed that Yazen’s comprehensive digital obesity care model achieved 12.6% weight loss after 6 months, alongside significant improvements in cardiometabolic health markers. The model combines GLP-1 treatment, lifestyle intervention, and continuous multidisciplinary support through a digital platform designed for long-term obesity care.
Hög följsamhet till GLP-1-receptoragonister: 18-månadersresultat från Yazen-modellen
Höga följsamhetsnivåer till GLP-1-receptoragonister inom ett strukturerat, digitalt baserat viktkontrollprogram kan bidra till förbättrad långsiktig läkemedelsföljsamhet.
Sammanfattning
Denna verkliga-världen-analys från Yazens första storskaliga operativa kvalitetsuppföljning visar nästan 70 % följsamhet till GLP-1-läkemedel efter 12 månader, vilket överträffar tidigare studier som visat 20–50 %¹–⁴. Efter två år* var 60 % av patienterna fortfarande i behandling.
Hållbar viktminskning och hälsofördelar inom obesitasbehandling: Resultat från en 18-månaders verklig-världen-utvärdering i en virtuell vårdmiljö från Yazen Healths första operativa kvalitetsuppföljning
Patienterna uppnådde en viktminskning på 16,6 %, tillsammans med förbättringar i metabola hälsomarkörer, inklusive laboratorievärden, trots begränsad tillgång på läkemedel och utan användning av den maximala rekommenderade dosen av semaglutid. 70 % var kvar i programmet efter 12 månader. Resultaten var jämförbara med vad som observerats i RCT-studier som STEP-studierna¹–².



.webp)
