Digital obesitasvård når patienter med olika socioekonomisk bakgrund

Yrkesfördelning i en verklig digital vårdpopulation (PO4.209)

Anna Sommerfeld¹, Kristofer Ringner¹, Elin Skoglund¹, Oliver Willacy¹, Felix Wittström¹, David Buchebner¹, Martin Carlsson^1,2

1. Yazen Health AB, Malmö, Sverige
2. Institutionen för medicin och optometri, eHälsoinstitutet, Linnéuniversitetet, Kalmar, Sverige

INLEDNING

Fetma drabbar oproportionerligt ofta individer från lägre socioekonomiska bakgrunder, med en uppskattad fetmaprevalens som är 70–80 % högre bland vuxna med låg inkomst jämfört med dem med hög inkomst i Sverige. Tillgången till effektiv fetmabehandling är fortfarande ojämn mellan socioekonomiska grupper, och nya farmakologiska terapier är kostsamma och ersätts inte, vilket kräver att patienterna själva står för hela kostnaden, vilket ytterligare kan vidga befintliga hälsoskillnader i långsiktiga behandlingsresultat. Även om digitala vårdmodeller kan förbättra tillgången och kontinuiteten i vården, är de socioekonomiska och yrkesmässiga profilerna hos patienter som behandlas inom digital fetmavård fortfarande otillräckligt utforskade.

METODER

Studiepopulationen bestod av 40,254 svenska vuxna som lever med fetma (genomsnittligt initialt BMI 33,4 kg/m²; genomsnittsålder 49 år; 70 % kvinnor) som fick vård hos Yazen Health, en licensierad privat svensk vårdgivare som erbjuder en multidisciplinär digital fetmavårdsmodell för personer med fetma.  

Yrkesdata användes som ett proxy för socioekonomisk status och klassificerades enligt Standard för svensk yrkesklassificering (SSYK 2012) och ISCO-08 huvudgrupper. Patienterna kategoriserades i låg-, medel- eller höginkomstgrupper; individuella inkomstdata fanns inte tillgängliga. Formella SSYK-baserade klassificeringar behölls för inkomstgruppering och hälsoekonomiska analyser. Självrapporterade skäl till behandlingsavbrott analyserades deskriptivt. Chefer inom hälso- och sjukvården klassificerades som vårdpersonal för att återspegla vårdutbildning och domänexpertis, medan chefer i andra yrkesgrupper klassificerades utifrån chefsfunktion.

RESULTAT

Baserat på yrkesbaserad socioekonomisk gruppering, klassificerades 35 % av patienterna som låginkomsttagare, 38 % som medelinkomsttagare och 27 % som höginkomsttagare, jämfört med cirka 12 %, 80 % och 8 % i den allmänna svenska befolkningen, respektive, enligt inkomstbaserad ekonomisk standard (Statistiska Centralbyrån, SCB). Vårdpersonal utgjorde den största yrkesgruppen (21,8 %), där sjuksköterskor och undersköterskor stod för 72,5 % av denna grupp (15,9 % av den totala populationen), vilket representerar huvudsakligen yrken med låg till medelhög inkomst. Cirka 25 % av patienterna avbröt behandlingen, och 12,4 % återupptog därefter vården. Ekonomiska skäl var den oftast rapporterade orsaken till avbrott (40,9 %). Återgång till behandling var vanligast bland höginkomsttagare (61,6 %), medan avbrottet oftare var permanent bland låg- och medelinkomsttagare, där endast 8,2 % respektive 30,7 % återvände.

‍

‍

SLUTSATS

Digitala vårdmodeller för fetma kan engagera socioekonomiskt olika och traditionellt underförsörjda befolkningsgrupper, även inom helt egenfinansierade vårdmiljöer. Dock framstår prisvärdhet som en avgörande faktor för fortsatt tillgång till fetmavård, där ekonomiska hinder oproportionerligt begränsar långsiktig behandlingskontinuitet bland patienter med lägre inkomst.
‍
Digital vård kan nå socioekonomiskt olika befolkningsgrupper.
Prisvärdhet är en avgörande faktor för långsiktig tillgång.

Resultaten understryker behovet av:

• Ersättning
• Riktat ekonomiskt stöd
• Jämlikhetsfokuserade fetmapolicyer
  
  ‍

Referenser:

1. SSYK 2012 från Statistiska centralbyrån (SCB)
2. ISCO-08 från Internationella arbetsorganisationen (ILO)