Min resa börjar

När jag tog mina första steg in i min viktresa visste jag att jag hade en bra bit framför mig – men jag kunde inte ana hur snabbt livet skulle börja förändras. Redan efter tre månader med Yazen kände jag mig lättare, inte bara för att 15 kilo försvunnit från kroppen, utan för att jag plötsligt hade energi igen. Det var som om livet, som så länge känts lite stelt och tungt, började dansa med mig. Jag skuttade fram på små moln och kände mig klarare i både kropp och knopp än jag gjort på länge.

När matbruset tystnade

En av de största förändringarna kom när vi justerade dosen av min medicin. Plötsligt blev det tyst i huvudet. Matbruset, hungern – den där ständiga jakten på något att stoppa i munnen – försvann. Jag kunde känna mättnad. Jag kunde fokusera. För första gången på länge kände jag att det var jag som styrde, inte min aptit.

Glädjen i rörelsen

Motion har blivit en viktig del av min vardag, även om det inte alltid varit min starkaste gren. Visst, Petter går oftare ut med hunden Chino än jag gör, men jag bygger upp min träning på andra sätt. På gymmet i Simrishamn, tillsammans med min fantastiska PT Maria, har jag hittat både rutiner och glädje. Styrketräning, spinning, svett och skratt – det ger mig ork att både krypa runt i rabatterna och klättra efter saker till våra kunder, utan att bli helt slut.

När resan stannar upp – och stödet bär mig vidare

Efter den snabba starten hamnade jag på en platå, och kroppen stod stilla trots att jag gjorde allt rätt. Det var då stödet från Yazen blev extra viktigt. Teamet som jag bär med mig i mobilen – hemma på Österlen, på jobb i Norge, ute på Atlanten eller till och med i Marocko – finns där med trygghet, kunskap och pepp. Det är en märklig, men fin känsla att aldrig vara ensam i sin resa.

Att se tillbaka – och framåt

Jag lever ett innehållsrikt liv. TV, radio, böcker och allt arbete på gården – det är mycket, men jag älskar det. Men när jag ser bilder från hur jag såg ut för ett år sedan kan jag både le och känna ett litet sting i hjärtat. Jag dömer inte den versionen av mig själv; jag ser en person full av liv och glädje. Men jag ser också en man som inte mådde helt bra. Och då känner jag en tacksamhet över att jag tagit tag i detta. Att jag valt mig själv.

Delmål, drömmar och beslutsamhet

När jag började vägde jag 131,7 kilo. Mitt första delmål var att nå 120 kilo, så att jag kunde delta i gymmets Indoor Walking-pass – maskinerna klarade inte mer. Det klarade jag. Nu har jag fler mål framför mig: 20 kilo ner till midsommar, sen vidare mot 100 kilo i höst och på sikt ner till 91,7. Totalt 40 kilo. Det är stort. Det är mycket. Men jag är på god väg, och för första gången vågar jag hoppas på att jag faktiskt kommer dit.

En livslång investering

En vän sa till mig: ”Om man inte tar sig tid för hälsa, kommer man tvingas ta sig tid för ohälsa senare.” Det har fastnat hos mig. Därför prioriterar jag min hälsa nu – inte för att bli mindre levnadsglad, utan för att kunna fortsätta njuta av livet, men på ett mer hållbart och kärleksfullt sätt.

Det här är inte en snabb resa. Det är en livsresa. Och jag är så innerligt glad att jag äntligen är på väg.

‍